Femårsförbud stoppar svängdörren mellan politik och lobbyism
Granskningsinstitutet Klägget har nu lämnat in sitt första remissvar på en statlig utredning. Det handlar om SOU2023:45 som bland annat vill stoppa myndighetschefer som generaldirektörer och ÖB från att gå direkt till nya jobb där de kan använda sina kunskaper och kontakter på ett sätt som kan skada staten ekonomiskt eller undergräva förtroendet för staten. Utredningens förslag går helt klart åt rätt håll, men vi anser att de borde gå betydligt längre.
Granskningsinstitutet Klägget föreslår också att Sverige tar inspiration av Kanada och förbjuder ledande politiker från att bli lobbyister med hemliga kunder under en fem-årsperiod från att de avgår.
Svängdörrarna mellan politik och lobbyism är ett otyg, och det är hög tid att vi blockerar dem.
Utredningen går att läsa på regeringens hemsida. Här nedan följer vårt remissvar:
Yttrande över remiss angående SOU 2023:45 Övergångsrestriktioner – ökat förtroende för offentlig verksamhet
Klägget – granskningsinstitut för demokratin är en del av den partipolitiskt oberoende folkrörelsen Skiftet. Vårt syfte är att sätta strålkastarljuset på problemen med lobbyism, och verka för skarpare regler. Vår definition av det vi kallar “klägget” är att det är den plats där gränserna mellan politik, företagsintressen och lobbyism upplöses. Vi heter det vi granskar.
Sammanfattningsvis anser vi att förslagen i utredningen är otillräckliga, men vi välkomnar dem eftersom de utgör ett stort steg i rätt riktning.
Bättre regler behövs också för att stärka demokratin
Utredningen tar upp framför allt tre skäl för att meddela övergångsrestriktioner: risk för ekonomisk skada för staten, otillbörlig fördel för någon enskild, och att allmänhetens förtroende för staten skadas. Det är tre goda skäl, men vi vill lyfta ett fjärde: lobbyismen behöver regleras för att stärka demokratin.
Lobbyismen har nu nått sådana proportioner i Sverige att det undergräver allmänhetens förtroende för demokratin. Före detta politiker säljer sina lobbyingtjänster till hemliga uppdragsgivare och blir rika, samtidigt som lobbyismen bidrar till att politiken inte gör något åt allvarliga samhällsproblem som de vinstdrivande skolorna trots att en stor majoritet av väljarna vill se en förändring. Starka ekonomiska särintressen köper sig orättvisa fördelar på allmänhetens bekostnad, och det framstår som att politiska beslut går att köpa för pengar.
Sverige behöver följa andra länder och reglera lobbyismen. Stärkta övergångsrestriktioner är en viktig del i detta.
Problemet med lobbyismen i Sverige har uppmärksammats av allt fler de senaste åren, både av akademiker, myndigheter och civilsamhälle. IOGT-NTO har till exempel tagit fram rapporten “Det öppna samhällets blinda fläck” som fokuserar på behovet av ett transparensregister. 1 Vi vill också särskilt lyfta fram rapporten “Företags politiska påverkan och dess inverkan på tillväxten” från Tillväxtanalys – myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser som lyfter att företags lobbyism kan bidra till att skapa inträdesbarriärer och snedvrida konkurrensen. 2 Rapporten landar i att förespråka ett lobbyingregister, men resonemangen är även tillämpbara på övergångsrestriktioner.
Ta bort anmälningsplikt vid övergång till offentlig sektor
Granskningsinstitutet Klägget stöder utredningens förslag att ta bort anmälningsplikten vid övergångar inom offentlig sektor. Den behövs inte. Vi ser också att arbetet för att få till stånd en god reglering med övergångsrestriktioner som omfattar alla grupper som borde omfattas, kommer att underlättas av ett effektivt och ändamålsenligt regelverk.
Ta bort kryphålet för att starta lobbyfirma
Vi stöder också utredningens förslag om att täppa igen kryphålet som skulle gjort det möjligt för en person som till exempel slutat som minister att få full ersättning enbart genom att starta en lobbyfirma som inte har någon verksamhet.
Utmärkt att myndighetschefer, vissa tjänstemän och politiska rådgivare ska omfattas
Systemet med övergångsrestriktioner innebär inte totalförbud för nya anställningar, som det ibland framstår som i media, utan en anmälningsplikt som innebär att det kan prövas om ett nytt uppdrag är lämpligt eller olämpligt. Det är mycket bra att utredningen nu föreslår att även myndighetschefer som generaldirektörer och en del andra tjänstemän nu ska kunna omfattas av dessa regler. Särskilt bra är att utredningen också lyfter fram att även vissa politiskt tillsatta tjänstemän på hög nivå som arbetar nära ministrarna ska omfattas.
Bra med mer transparens om besluten
Vi stöder även förslaget om att publicera nämndens beslut på nätet. Vi tror att den transparensen skulle ha god effekt, både när det gäller att få de anmälningspliktiga att anmäla nya uppdrag, och underlätta för allmänheten att granska de som inte sköter sig.
Övergångsrestriktionernas längd är i kortaste laget
När det gäller övergångsrestriktionernas längd så föreslår utredningen förenklat upp till 12 månader för ministrar och statssekreterare, upp till 6 månader för generaldirektörer och vissa tjänstemän, och upp till 12 månader för tjänstemän inom försvaret. Vi anser att det är i kortaste laget. Vi noterar att i Norge så kan restriktionerna för avgångna politiker gälla i upp till 18 månader och man diskuterar att förlänga dem. Även Tyskland har regler om upp till 18 månader, och för vissa tjänstemän kan reglerna gälla i upp till fem år.
Så korta övergångsrestriktioner som utredningen föreslår kan säkert motverka problem när det gäller tillgång till information om omständigheter som förändras snabbt, och de minskar risken för att staten drabbas av ekonomisk skada vid upphandlingar. Men det räcker knappast i längden.
Förbjud ledande politiker att lobba för hemliga kunder
Utredningen föreslår två typer av övergångsrestriktioner: karens och ämnesrestriktion. Vi ser ett behov av att för vissa grupper även införa en tredje typ restriktion som förbjuder dem att ägna sig åt yrkesmässig lobbying, liknande de regler som finns i Storbritannien och Kanada. Det är ett problem när f.d. politiker börjar arbeta som “PA-konsulter” med hemliga uppdragsgivare. När människor är öppna med vad de står för och vilka intressen de arbetar för så har vi en transparens och en självreglering, som saknas när lobbyister arbetar åt hemliga arbetsgivare.
På sikt vill vi ha en lagstiftning som förbjuder f.d. ministrar, statssekreterare och andra ledande politiker att ägna sig åt yrkesmässig lobbying med hemliga uppdragsgivare under fem år från att uppdraget upphört. Det är inte ett särskilt långtgående förslag. Med en sådan lag skulle det till exempel fortfarande vara möjligt för en avgången statssekreterare att vara VD på Timbro, eller för en skolpolitisk talesperson att bli ordförande för Friskolornas Riksförbund. Det är inte oproblematiskt. Men öppet påverkansarbete där det tydligt framgår vilka intressen en lobbyist representerar innebär betydligt mindre risker för korruption och är inte lika allvarligt som lobbyism för hemliga uppdragsgivare.
Ett sådant förslag kräver ny lagstiftning, och behöver utredas. Men redan nu borde riksdag och regering förtydliga i förarbetena till den lag som utredningen föreslår att professionell lobbyism för hemliga kunder ska betraktas som något som innebär att allmänhetens förtroende för staten skadas. Det innebär att så länge en person omfattas av övergångsrestriktioner så ska den inte ha, eller söka, några hemliga kunder att lobba för.
Även riksdagspolitiker borde omfattas av lagen
Vi anser att även riksdagsledamöter bör omfattas av regler om övergångsrestriktioner. Det finns en uppenbar risk för otillbörlig påverkan när en ledamot kan vara med och utforma detaljerna i en lagstiftning som får stora ekonomiska konsekvenser för en bransch och sedan direkt efter valet går över till att arbeta inom samma bransch.
Även SKR bör omfattas av lagen
Utredningen föreslår att även kommuner och kommunalförbund ska kunna införa övergångsrestriktioner för vissa tjänstemän. Det är bra. Men även en stor och viktig organisation som Sveriges Kommuner och Regioner bör omfattas av lagen. Det är sannolikt att privata företag kan skaffa sig fördelar de inte borde ha genom att rekrytera personal från SKR.
Gör reglerna obligatoriska för stora kommuner
När det gäller det kommunala självbestämmandet och frågan om ifall lagstiftningen om övergångsrestriktioner ska omfatta alla Sveriges kommuner så anser vi att utredningen resonerar klokt. Det är uppenbart att en kommun som Göteborg har helt andra problem och förutsättningar än till exempel Grästorp med dess 5 557 invånare. Samtidigt är det olämpligt om stora kommuner som borde införa reglerna avstår från att göra det. En möjlig lösning på problemet, som utredningen inte tar upp, är att göra det obligatoriskt för de största kommunerna att införa övergångsrestriktioner. Det är i de stora kommunerna, som lägger stora belopp på upphandling, som riskerna är störst.
Om man till exempel sätter en gräns vid låt oss säga 100 000 invånare så skulle det ge frihet åt de små kommunerna att utforma sina regelverk på ett sätt som passar dem, samtidigt som man också säkerställer att de stora kommunerna tar tag i frågan.
Det är uppenbart att lämpliga regelverk på kommunal nivå kommer att behöva utvecklas med tiden, och det är viktigt med statlig tillsyn och uppföljning.
Även kommunalråd och vissa politiker i kommunala bolag bör omfattas
Utredningen har valt att inte föreslå regler för kommunpolitiker. Det är möjligt att det är strategiskt klokt i dagsläget, men på sikt behöver vi regler som också omfattar kommunalråd. I alla fall kommunalråd från de stora städerna. Utredningen argumenterar också för att politiker som har uppdrag i kommunala bolag inte ska omfattas av reglerna. Det ligger något i argumentationen om att många politiker i kommunala bolag bara lägger fyra till tio timmar i månaden på uppdraget och inte har den insyn som motiverar övergångsrestriktioner.
Men författaren till detta remissvar har dock personliga erfarenheter av att ha suttit i Västtrafiks AB styrelse. Den erfarenheten övertygar mig om att åtminstone presidieledamöter i vissa stora kommunala bolag som hanterar stor summor pengar har en insyn som skulle kunna vara värdefull för privata företag. Just uppdraget som ordförande i Västtrafik är nuförtiden arvoderad på 45 procent, och det är avsevärt fler timmar i månaden än den genomsnittliga ledamoten i ett kommunalt bolag. Exakt vart gränsen bör gå kan diskuteras, men det bör övervägas att införa övergångsregler för styrelseledamöter i kommunala bolag som har en arvodering över 30 procent av heltid. Om arvodet för en ledamot är så högt innebär det att verksamheten sannolikt omfattar mycket stora belopp, och att övergångsregler därför är motiverade.
Kommunpolitiker ska inte ha hemliga uppdragsgivare
Utredningen lyfter också frågan om övergångsrestriktioner för kommunpolitiker i allmänhet, men resonemanget i avsnitt 9.2.4 känns inte riktigt färdigtänkt. Det är bra att utredningen uppmärksammar att det är ett problem, och vi hoppas att kommande utredningar tar tag i detta. Vi anser att det är ett särskilt problem när kommunpolitiker arbetar som lobbyister med hemliga uppdragsgivare. Det borde förklaras vara en förtroendeskadlig bisyssla och förbjudas.
Detta yttrande har författats av Max Andersson, utredningschef på Skiftet, och beslutats av kanslichef Robin Zachari.
