Skolvinster bland mufflonfår och visenter

DN har gjort ett fantastiskt reportage med en av de största ägarna i skolkoncernen Academedia. Journalisterna träffar honom på familjens safarigård i Blekinge “för att prata skolvinster bland vildsvin och mufflonfår”. Han har fått talepunkter från sina lobbyister – men det går ändå inget vidare. Bland annat säger han att han vill förbjuda förluster.

Det är en fascinerande intervju som bland annat handlar om hur jobbigt det är att vara rik, och att gå in som 34-åring på en VD-post för ett miljardföretag bara för att man är barn till grundaren.¹ Men det som är mest intressant för granskningsinstitutet Klägget är Johan Anderssons konstiga påståenden om vinstdrivande skolor.

Johan Andersson är son till industriledaren Rune Andersson, och VD för familjens investeringsbolag Mellby gård som nu har en omsättning på 20 miljarder. Förutom en stor andel i Sveriges största friskolekedja Academedia som består av cirka 700 skolor med omkring 180 000 elever äger de bland annat KappAhl och Oscar Jacobsson.

Då: djur Nu: barn

Intervjun genomförs på bolagets safaripark Eriksberg i Blekinge där den exklusiva hotell och konferensverksamheten kryddas med fiske, så kallade “skogsbad”, och safariturer där man kan skåda visenter, mufflonfår och kinesiska davidshjortar. Säteriet Eriksberg brukade vara ett stort jordbruk, men den tiden är förbi.

“– Förr passade vi djuren. Nu passar vi de tvåbenta”, förklarar safariparkens VD som hänger med på intervjun som bisittare.²

Vill plocka ut vinst för “det blir billigare”

Johan Andersson förstår inte alls kritiken mot vinstdrivande skolor. Han hävdar att aktiebolagsformen “säkerställer att man hushåller med resurserna och säkerställer professionellt drivna verksamheter.”

“Varför är det alltid bra att hushålla med resurserna i en skola?,” frågar DN.

“– För att det blir billigare för oss skattebetalare”, svarar friskoleägaren Johan Andersson.³

Det är trams.

Friskolorna plockar russinen ur kakan

De vinstdrivande friskolornas affärsmodell är att plocka russinen ur den svenska utbildningskakan.

Friskolorna lockar avsiktligt till sig studiebegåvade elever som får hjälp av sina akademikerföräldrar och därför är billiga att utbilda. Det innebär att man kan spara på lärarna. Kommunerna sitter kvar med de elever som är dyra att utbilda, men måste ändå betala lika mycket pengar per elev till friskolorna som till sina egna elever. Friskolorna kan skära guld med täljkniv.

Förutom att det här leder till överetablering och resursslöseri så är det kostnadsdrivande. Och det är lärarna och eleverna som får ta smällen.

Vad sade han: ”Förbjuda förluster”?

Artikeln fortsätter:

“I den politiska debatten blossar frågan om skolbolagens vinster upp med jämna mellanrum. Johan Andersson är luttrad.– Om det är någonting man borde förbjuda är det förluster, inte vinster”, säger han.⁴

Låt oss stanna här och tänka efter vad Johan Andersson menar när han säger att han vill förbjuda förluster.

Det finns mängder med samhällsnyttiga verksamheter som är svåra eller omöjliga att driva med vinst. Kollektivtrafik, försvaret, vägar, vissa sorters elproduktion som kärnkraft, stora delar av sjukvården, och inte minst utbildningen. Det här är verksamheter som går med förlust av sin natur. Därför är de gemensamt finansierade via skattsedeln. Utan de skulle inte samhället fungera.

Arvtagaren förstår inte hur företag fungerar

Johan Anderssons uttalande om vinstförbud visar också att killen som fick ta över pappas miljardföretag inte heller begriper hur vanliga företag fungerar.

Det är helt normalt att nya företag – till och med friskolor – går med förlust i några år medan de bygger upp en verksamhet och hittar sina kunder. Vissa företag behöver mer tid på sig än andra. Den svenska IT-jätten Spotify prioriterade att växa och behövde hela 15 år för att gå med vinst.⁵ Även Academedia själva hävdar att när de öppnar nya skolor så brukar de gå med förlust de första åren.⁶

Om näringslivet tog Johan Anderssons tal om att förbjuda förluster på allvar skulle de protestera i högan sky. Men de förstår att han bara tramsar för att förvirra debatten.

Jag vill veta mer om klägget som undergräver demokratin! Gå med i granskningsrörelsen, tipsa, håll dig uppdaterad och berätta för andra.

Johan Andersson blev känd för den breda allmänheten under den excentriske fastighetskungen Roger Akelius försök att köpa Academedia. Akelius köpte Mellby gårds aktier till en bra bit över marknadsvärdet, men dagarna efteråt blev de övriga aktieägarna upprörda när Akelius förklarade att han inte ville att friskolans vinster skulle delas ut som aktieutdelningar. Istället ville han satsa på skolornas kvalitet.⁷

Affärsvärlden ropade: “Stöld!”

De övriga aktieägarna protesterade högljutt och organiserade sig för motstånd på bolagsstämman. Motståndet var också starkt från de utländska investerare som äger 60 % av Academedia. Tidningen Affärsvärlden kallade förslaget ”stöld från övriga ägare” och uppmanade Mellby gård att ta sitt ansvar.⁸

De kraftiga protesterna fick Rune och Johan Andersson att gå tillbaka till Roger Akelius och be honom häva köpet. Det gick han med på. Men när journalisterna frågar honom om historien så vill Johan Andersson ge en helt annan bild.

“Tidningen Affärsvärlden har i efterhand rapporterat om ilskan bland aktieägarna. Under den stormiga veckan i februari gick runt 30 procent av ägarna ihop för att formera en motattack mot Akelius, enligt källor till tidningen. Johan Andersson skakar på huvudet.

– Att det fanns en och annan, eller ett par aktieägare, som var uppretade för det där med utdelning lade jag inte så mycket vikt vid, faktiskt,” säger Johan Andersson till DN.⁹

Visst. “En och annan eller ett par”? Den här killen är inte bra på att ljuga.

Enligt Johan Andersson var det istället att Akelius också gjort en del uppmärksammade uttalanden om pedagogik som var orsaken.

“– Han ifrågasatte den svenska modellen, det är klart att det skapade starka känslor hos våra medarbetare på Academedia,” säger Johan Andersson.¹⁰

Facket köper inte snacket

Enligt facket på Academedia tog dock lärararna den självutnämnde pedagogiknörden Akelius uttalanden med ro.

“Christian Liljeros, som är lärare och vice ordförande i Sveriges Lärares Academediaförening, känner inte igen bilden av att medarbetare ska ha varit negativt inställda till Akelius som ny ägare. Snarare tvärtom.

– Jag hörde inga negativa reaktioner. Det var allt från likgiltiga och avvaktande till positiva och hoppfulla reaktioner, säger han.

Många uppskattade att den nya ägaren tycktes vilja satsa mer pengar på utbildningen. Akelius tankar om pedagogiken tog de flesta med en nypa salt, menar han,” skriver DN i en tidigare artikel.¹¹

Det hela är mycket enkelt. Det är politiskt kontroversiellt att aktieägare plockar ut vinster ur skolorna, och Johan Andersson vågar inte erkänna att det var upprörda aktieaktieägare som fick honom avbryta affären. Istället hittar han på svepskälet att han gjorde det för personalens skull.

Journalisten blir irriterad

Det märks att journalisterna är irriterade på Johan Anderssons propaganda för de tar in Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans för att ge en motbild. De börjar med att citera Carl Bildt gamla påstående om att friskolorna ”drivs av individer besjälade av viljan att göra en bättre skola för både elever och lärare. Annars hade de gjort något annat.”

“Marcus Larsson, lärare och tidigare miljöpartistisk kommunpolitiker som driver tankesmedjan Balans, skrattar kort i telefon.

– Academedias ägare är besjälade av pengar. 60 procent av bolaget ägs av utländska aktörer, av spanska riskkapitalbolag och annat.

Han tycker att affären med Akelius gjorde saken tydligare.– Så fort man har börsnoterat ett bolag går det inte att ha besjälade ägare.”¹²

Johan Andersson håller inte med.

”– Som ägare drivs vi av att göra en bättre skola med hög kvalitet, vi är absolut besjälade av att göra svensk skola bättre. Gör vi det på rätt sätt får vi avkastning på det kapital vi investerat.”¹³

Tankesmedjan Balans har också kommenterat DN:s artikel på sin hemsida och deras genomgång är mycket läsvärd. Bland annat påpekar de att Academedia delar ut 78 % av vinsten till sina ägare.¹⁴

Bygger imperium utomlands – med skolpengar

Academedia fortsätter att dela ut hundratals miljoner per år till sina ägare, både genom vanlig utdelning och genom inlösen av aktier. Det senare är särskilt fördelaktig för de utländska ägarna. Academedia storsatsar också på expansion utomlands. Till år 2030 planerar de att vara lika stora där som i Sverige. Det har lett till kraftig kritik från oppositionen mot att skolpengar används för att bygga ett företagsimperium utomlands. Liberalernas skolminister vill inte kommentera expansionsplanerna direkt, men säger istället:

”Men jag kan konstatera att vi nu arbetar för att stoppa att skolpengen ska kunna gå till annat än utbildning i Sverige. Det är självklart så att svenska skattepengar ska gå till svensk välfärd, och inget annat.”¹⁵

Johan Andersson förstår dock inte kritiken.

“Sedan tycker jag att det finns något logiskt i att sprida bra utbildning till fler. Det är själva styrkan i aktiebolagsmodellen, och det är så Sverige byggts upp de senaste hundra åren, med företag som gått utomlands. Tack och lov, liksom. Jag ser inte det kontroversiella i det, faktiskt.”¹⁶

Skolmiljardären ser inte det kontroversiella. Nämen, då så.

Stoppa vinstskolan

De senaste åren har det funnits en klar majoritet bland svenska folket för att systemet med vinstdrivande skolor behöver ändras. Men friskoleägarna har mobiliserat en hord av lobbyister för att motverka förändring.

Att den här mannen kan plocka ut vinst från 700 skolor med cirka 180 000 elever är ett systemfel. Det är ett slöseri med skattemedel och det gör den svenska skolan sämre.

Det sägs att oavsett hur rik man än är så finns det vissa saker som inte kan köpas för pengar. Det kan stämma.

Oavsett hur många skollobbyister man har kan man uppenbarligen inte köpa sig bra argument för Sveriges system med vinstdrivande skolor.