Förre utrikesministern Tobias Billström(M) är i färd med att starta upp ett företag. Enligt Billström själv ska han ge råd om ledarskap, anordna utbildningar, och hålla “föredrag kring frågor av geopolitisk karaktär”.

Det låter ju inte så fruktansvärt.

Men hur många är det egentligen som är beredda att betala för att få höra en avdankad utrikesminister prata om geopolitik?

Förvånansvärt många. Det finns företag och organisationer som är beredda att betala orimliga summor för att höra före detta politiker prata runt. Förra utrikesministern Hillary Clinton fick till exempel 675 000 dollar för tre entimmastal hos Goldman Sachs.¹ Men vad är det egentligen de betalar för?

Var talet värt 225 000 dollar per timma?

Enligt journalister som läste Clintons tal när de läckte ut så innehöll de inget särskilt.² Det var helt uppenbart inte talen banken betalade för. Istället betalade för att få nätverka med en person som hade en god chans att bli USA:s nästa president.

Tobias Billström kommer lyckligtvis inte att få arvoden som är ens i närheten av Clintons nivåer. Men kontakter är hårdvaluta i politiken. När det dyker upp en fråga man behöver påverka gäller det att få tag på rätt information snabbt, och veta vem man ska försöka övertyga med vilka argument. Då är det bra om man har vänner med kontakter.

Tjänster och gentjänster

Både politik och lobbyism handlar delvis om gåvoekonomi. Tjänster och gentjänster. En politiker som får god hjälp av lobbyist förväntas göra något i gengäld. På samma sätt så hamnar en politiker som får en orimlig summa för ett tal i tacksamhetsskuld. Det gäller i än högre grad om politikern vill hålla fler högavlönade tal för samma kund. 

Varför är det lagligt?

Det är inte nödvändigtvis olagligt att ge pengar till en politiker i förhoppningen om att de ska kunna hjälpa till någon gång i framtiden. Det är svårt att bevisa uppsåt. Om politikern fortfarande har offentliga uppdrag och man formulerar sig så slarvigt att det låter som en muta kan det dock vara straffbart. När Ulf Kristersson fick en paradvåning på Södermalm blev han till och med polisutredd.³ Men att köpa välvilja från en f.d. minister borde vara riskfritt.

Är det lobbying eller bara nästan?

Nu ger sig Tobias Billström ut för att gräva guld i lobbyismens gränsland. Han säger ju att han inte ska bli lobbyist, men det är han ju långt ifrån ensam om att påstå. Fredrik Reinfeldt hävdade också att han inte skulle bli lobbyist, och har dragit in miljoner på vad som ser ut lobbyuppdrag för olika företag.⁴ Till och med Stefan Löfven som jobbar på en lobbyfirma hävdar att han inte är lobbyist.⁵

Det är troligt att Billström i likhet med Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson med fler också kommer att skaffa sig ett antal styrelseuppdrag där han får betalt för att ge råd och lobba för företaget utan att behöva sätta lobbyist på visitkortet. Vi kan få anledning att återkomma om detta.

Gyllene fallskärm

Det ska också bli spännande att se om Billström tar ut lön från sitt nya bolag. Han har ett års fallskärm som minister på 156 000 kronor i månaden, och därefter har han inkomstgaranti från riksdagen ända tills pensioneringen om 15 år.⁶ Det senare systemet är så orimligt generöst att det inte gäller längre för nya ledamöter, men för Billström gäller de gamla reglerna.

Om Billström tjänar pengar på en anställning så ska dock fallskärmen minska. Men många ex-politiker med eget bolag låter inkomsterna samlas på hög i bolaget istället för att ta ut lön, och på det viset kan de fortsätta ta ut hela fallskärmen.

Karensnämnden behövde säga åt Bilström

När ministrar och statssekreterare börjar nya jobb eller startar företag inom ett år från avgången behöver de anmäla det till den så kallade karensnämnden. Billström är långt ifrån den politiker som gjort sämst ifrån sig. Det torde vara förre S-ministern Karl-Petter Thorwaldsson som inte anmälde sitt nya jobb som SSAB-lobbyist förrän media påpekade att han bröt mot lagen.⁷

Men Billströms anmälan var så ofullständig att karensnämnden behövde be honom komplettera. Klägget har fått ut hans anmälan genom offentlighetsprincipen  och publicerar härmed brödtexten i dess helhet:

“Härmed önskar jag till Nämnden för prövning av statsråds och vissa andra befattningshavares övergångsrestriktioner anmäla att jag ämnar starta ett aktiebolag. Bolaget skall ägna sig åt föredrag och ledarskapsfrågor.”

Hur Billström kunde tro att detta var tillräckligt underlag för nämnden att fatta beslut övergår vårt förstånd. Om Sveriges ansökan till NATO var lika ofullständig så kan man förstå att det tog så lång tid innan den godkändes.

Skämt åsido. Efter att karensnämnden hytte med fingret och bad honom “lämna en utförligare beskrivning av den tilltänkta verksamheten” kompletterade han skyndsamt och försäkrade att han inte ska “gynna något företag eller organisation med specifik information som inte är offentligt känd.”

Det är ju det minsta man kan begära. Karensnämnden gjorde sitt jobb, och har nu godkänt Billströms företag.⁸ Helt enligt reglerna.

Men andra länder har betydligt tuffare regler. I Kanada är det fem års karens för ledande politiker innan de får bli lobbyister. Frågan är om inte de svenska reglerna är i mesigaste laget?

1. https://www.investors.com/politics/editorials/goldman-sachs-paid-hillary-675000-for-this/ ↩︎
2. https://www.bbc.com/news/election-us-2016-37595047, https://www.investors.com/politics/editorials/goldman-sachs-paid-hillary-675000-for-this/ ↩︎
3. https://klagget.nu/2024/09/26/fick-lagenhet-for-utsatta-kvinnor-tackar-med-ordforandepost-pa-lobbyistherrgard/ ↩︎
4. https://www.dagensmedia.se/byraer/marknadsforing/fredrik-reinfeldt-ska-inte-agna-mig-at-lobbyism/, https://www.expressen.se/nyheter/reinfeldts-miljonavtal-med-diktaturen-kina/ ↩︎
5. https://klagget.nu/2024/09/17/lobby-lofven-om-sina-hemliga-kunder-jag-berattar-inte-om-mina-hemliga-kunder/ ↩︎
6. https://www.dn.se/sverige/fallskarm-pa-mangmiljonbelopp-for-billstrom/ ↩︎
7. https://www.svd.se/a/8J8ykW/thorwaldsson-pa-is-anmalde-inte-lobbyjobb ↩︎
8. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xmeyoB/billstroms-nya-jobb-efter-avhoppet ↩︎