Lobbydebatt på Frihamnsdagarna
I fredags fick jag chansen att lägga fram granskningsinstitutet Kläggets argument för ett lobbyregister på en paneldebatt i Göteborg. På scenen var det jag emot två lobbyister och en kristdemokrat.
Arrangörerna Svensk PR som är minst sagt skeptiska till att reglera lobbyismen hade bjudit oss för att vi är en röst värd att lyssna på.
Frihamnsdagarna där debatten ägde rum är som ett Almedalen i miniformat. Men helt utan kullerstenar, och med mindre alkohol och mera regn.
Panelen hölls i ett stort tält på Bananpiren i hamnen där duggregnet smattrade mot taket. En gång i tiden var jag själv politiker – och drev igenom tuffare lobbyregler i EU-parlamentet – men det är fem år sedan min förra debatt och när jag tog på mikrofonen får jag erkänna att jag var en smula nervös.
Stor majoritet för lobbyregister
Panelen började med en representant från opinionsmätaren Novus som undersökt vad folk tycker om lobbyregister. Det är trevliga siffror. 64 % tycker det är viktigt med öppenhet i lobbyprocesser, och bara 2 % tycker motsatsen. Det finns också ett starkt stöd för ett lobbyregister. 57 % tror att det skulle minska risken för korruption och och otillbörlig påverkan, och bara 7 % tror att det inte skulle göra det.
Novus mätning visar tydligt att opinionen är på vår sida. Men i panelen var det tvärtom. Där var det tre emot en. På andra sidan fanns två lobbyister och ett kommunalråd från Kristdemokraterna.
Lobbyismen ska inte vara hemlig
Mitt budskap var att ett lobbyregister gör det svårare att köpa politiskt inflytande. Genom att synliggöra lobbyismen kan vi jämna ut spelplanen mellan de som har gott om pengar och de som har goda argument.
Sverige borde lära av de många lobbyregister som redan finns. Ett bra lobbyregister ska vara användarvänligt och sökbart på nätet, omfatta alla organisationer som lobbar, inte vara betungande för små och ideella aktörer, uppdateras ofta och ge möjlighet att följa enskilda lagstiftningsärenden. Finlands nya lobbyregister borde uppdateras oftare men är annars ett bra exempel. I Sverige har lobbyismen länge varit nästan oreglerad, men nu kan vi skaffa oss ett lobbyregister i världsklass.
Lobbyist påstod att det räcker med offentlighetsprincip
Jahja Zeqiraj var först ut av motståndarna. Han är f.d. politiker för Göteborgs lokala missnöjesparti Demokraterna men lämnade efter en konflikt, och blev lobbyist på den lilla firman Statement. Enligt honom behöver vi inte något lobbyregister i Sverige eftersom vi redan har offentlighetsprincipen.
Det är ett svagt argument. Organisationen Lobbykollen begär visserligen ut posten för några ministrar och ser om vissa lobbyister ber att få träffa dem, men de har inte resurser att göra det för alla. Offentlighetsprincipen gäller inte heller för riksdagsledamöternas e-post. Och som miljöminister Romina Pourmokhtari erkänt så raderar ministrarna rutinmässigt sina SMS för att inte journalister ska kunna begära ut dem.
Zeqiraj hade också den andra sidans bästa argument när han berättade hur jobbigt han tyckte det var att registrera sig för att lobba på EU. Det får stå för honom, men faktum är ju att EU-kommissionens register skulle kunna göras mycket bättre.
Vågar folk tala med politiker i länder där det finns lobbyregister?
Kristdemokraten Elisabet Lann som är kommunalråd i Göteborg är tveksam till lobbyregister. Hon oroar sig för att det skulle kunna leda till mycket jobb för politikerna. Och för att det kan skapa en barriär som gör att vanligt folk inte vågar tala med sina politiker ute på stan. Hon lyfte också den viktiga frågan om att oppositionella från diktaturer inte ska behöva oroa sig för repressalier om det står på nätet att de träffat svenska politiker.
I mina svar påpekade jag att det redan finns lobbyregister i många länder och att det snarare är Sverige som är konstigt för att vi inte har det. Det finns inte heller en enda ledamot i utredningen om lobbyregister som vill ha ett system som medför en massa jobb för politikerna. De är ju själva politiker.
Det går också att utforma reglerna så att det inte blir så krångligt för allmänheten – här borde jag ha påpekat att det är därför som till exempel EU:s och Finlands lobbyregister inte omfattar privatpersoner.
När det gäller oppositionella så är det en viktig fråga, men det är inte svårt att göra ett undantag. Det har man till exempel löst i EU-parlamentet.
Svensk PR är skeptiska men tycker IOGT:s förslag är intressant
Ordföranden för Svensk PR Jonas Pertoft var helt klart den skarpaste debattören av de tre. Som lobbyist anser han inte att lobbyismen är ett demokratiskt problem, och har därför svårt att se varför det behöver regleras. Han hade också den relevanta invändningen att ett lobbyregister nog inte kommer att lösa allt. Men framförallt så verkar han oroa sig för att regelverket kan bli svårt och krångligt att leva upp till, särskilt för små byråer.
IOGT-NTO har tagit fram ett konkret förslag på hur registret kan se ut där man lägger ansvaret på offentliga tjänstemän att se till att registret uppdateras. Det är inte den billigaste lösningen, men det är troligtvis den bästa. När jag berättade om detta i debatten sade Pertoft att han tycker att det låter bra att lägga ansvaret på det offentliga istället för på påtryckarna.
Vi kommer att vinna
Sammanfattningsvis så gick debatten bra. Vi har både opinionen och argumenten på vår sida. Motståndarnas argument är antingen grundlösa eller har att göra med praktiska problem som är lätta att lösa om man tittar på hur lobbyregister fungerar i andra länder.
Granskningsinstitutet har nu tolvtusen människor som läser vårt nyhetsbrev, och vi har på kort tid etablerat oss som en viktig röst. Det var därför vi blev inbjudna till den här debatten. Jag må ha varit den enda lobbyismkritikern på scenen i fredags, men jag var definitivt inte ensam!